josephinemadsen

Jag fattar inte varför man alltid inser att man gjort ett misstag när allt är över?! För fan vad jag ångrar vissa relationer med folk, och att jag ens flörtat med vissa människor! Varför kan man inte komma på under tiden då allt är hur jävla dum i huvudet människan är? Jag blir trött på alla misstag. Fast jag lär inte va ensam i världen om detta och jag lär nog av mina misstag, hoppas jag iallafall. För vägrar göra samma misstag med någon annan som jag gjorde med dig!

Känner någon igen sig?



Pussar Josephine

Åh, fattar mig inte på de som mäste gå ner 30 kg då de redan är skapligt smala, de som äter nyttigt hela tiden för hallå! Man lever bara en gång, jag tycker man ska kunna unna sig med kakor,saft,vin,god mat och allt ! Jag skulle aldrig kunna klara av att räkna ut hur många kalorier jag tryckt i mig under en dag eller hur många gånger jag ätit! ( kanske för att jag springer i kylskåpet 24/7 , även om jag va där för 10 sekunder sedan öppnar jag igen och kollar för att se om det är något gött där inne ;) ) haha! Inte undra på att jag börjar bli rund... nejdå, men iallafall. jag ser det som att man lever bara en gång, jag skulle inte vilja ligga på dödsbädden när jag är 75 ( eller hur gammal är man då man dör? ) säg 100 då? ( jag har ingen koll xD ) haha! och tänka " jag levde inte mitt liv fullt ut! Dock skulle jag inte kunna leva med att jag festa 24/7 och gav alla klamydia/kondylom och aids, heller men endå! Fast är glad för de som vill leva sitt liv så :D För tror det finns folk som tänker om mig " jag skulle inte vilja ligga på dödsbädden och tänka, jag skärde mig hela livet ut " haha!


Ha en bra kväll människor! och tänk på att ni bara lever en gång, fortsätt samma spår eller kanske byt livs vanor:D


Pussar Josephine

Jag fattar inte varför folk tycker det är så jävla kul att springa bakom ryggen på en och berätta saker man säger i förtroende till andra. För jag skulle fan aldrig göra det, men för denna person ska jag kanske springa och tjalla allt som den sagt, fast nej - skulle förfan bli en jävla bok för att berätta allt dåligt du sagt om människor. Du är vidrig! Och jag fattar inte hur folk kan fortsätta med att springa bakom ryggen på en, för sanningen kommer alltid fram. Har fått flera namn på personer som springer iväg som budbärare och säger det jag sagt till dem - om mig själv[ alltså inge skit snack för sånt är bara onödigt -.- ] . Det är nice, riktigt nice. Detta får mig att lita ennu mindre på folk och tänker från och med nu hålla käft om allt. Se om folk får ett tråkigare liv för det, för vissa av er mår ju bättre då jag mår dåligt. Man tyvärr, jag kommer komma längre i livet än vad du någonsin kommer göra!

( och du vet ve du är )
och tänker inte nämna några namn, människorna vet vilka de är. Så vill inte ha några sms/samtal eller något om " vem menar du"

Pussar Josephine

Hatar det jävla ordet, och samma med ordet " föralltid du & jag " för hur många har inte sagt det till mig av vännerna och sedan bara lämnat mig, utan anledning. Fast jag vet nu att jag förtjänar bättre än dem,. Eller så är det de som förtjänar bättre än mig,. Skit sak samma. Samma med killar/tjejer då man är JÄTTE kär och säger ; föralltid du och jag eller jag kommer aldrig dumpa dig. Felet är att jag dumpar, jag har nog aldrig blivit dumpad,. Eller okej, jo i somras fast båda ville att det skulle ta slut så det blir ingen riktig dumpning :D haha! Fast efter att jag lovade mig själv att aldrig säga det ordet har jag aldrig sagt det igen, kanske för att jag inte varit kär, men endå! Jag har sagt till två personer "föralltid vi två" och det är storebror och sandra. Och till dem menar jag det. Till mina ex har jag sagt " vi måste va vänner när det tar slut" HAHA, där är det ett stort skratt. För jag blev ovän med alla när det tog slut! haha. Åh, livet asså!

Känner ni igen er i situationen och hatar orden lika mycket?

Pussar Josephine

Åh, skrev lite om Winter jam på facebook och Sjögren nappa på att följa med (skid/snowboard tävlingar + musik) den 20 november i sthlm stadion ( gratis entre ). Ska bara boka biljetter sedan drar vi. Och jag längtar. Just nu är jag så glad så det finns inte och kommer bli gladare då biljetter är fixade!
Dock har jag inte sett något schema på vilka snowboard åkare som ska åka, men det blir säkert bra hur det en blir! Eller det blir det, tro mig (:
Ennu en till sak i livet att längta till.
Få se massa kända snowboard åkare + trevligt sällskap + massa snowboard åkare i publiken.
Kan det då bli en bättre dag?
NEJ! :D
Jag är världens lyckligaste brud som har en av världens bästa vänner!


Pussar Josephine

Det är jävligt vidrigt hur pengar kan styra våra liv som de gör. Pappers lappar som styr och ställer vilken platts vi ska ha i samhället. Fattar ni hur vidrigt det är? Pengar betyder ALLT! Du kan få vänner pågrund av pengar+partner ( om du gifter dig eller är tillsammmans med någon som är rik )+ mat + vatten+hushåll+bostad+ ALLT! Det är vidrigt, för jävla vidrigt. Man säger att störst av allt är kärleken - fan heller. Störst av allt är pengarna - ju mer pengar du har- destu större makt för du!
Jag hatar det, för hur många vänner är inte vän med en bara för att man har pengar? jag tror det är många som utsetts för detta. Det enda du kan få gratis är väl typ när det är val och patierna bjuder på kaffe och kaka? Åhh, när någon tröttnat på sitt djur ( orkar de inte betala avlivning? ) så ger de bort djuret - vilket du skulle kunna äta och göra en pälsmössa av så klarar du vintern? Kanske ibland på maxi/coop när de bjuder barnen på BANAN, -.-

Vi lever i ett vidrigt samhälle och människor är vidriga ( iallafall de somska ha och ha hela tiden )
Därför älskar jag filmen ; in to the wild!
Rik människa som bränner upp alla pengar för att leva i vildmarken på det naturen har att ge! Underbar jävla film asså!


Förövrigt är jag förbannad, ovanligt? nej.

// Josephine

Åh, är sur somfan!

Fixade ny blogg en som är mer personlig.
Så helt plöttsligt kunde jag inte komma in på den och allt blev fel!
Så slutade med att jag gjorde en ny ; http://josephineesparrow.blogg.se/
så hoppas på det bästa nu och att det håller i sig (:
Och den är mer personlig ( jag kommer skriva om min vardag )
och denna är mer åsikter som jag brukar ha här på!


Ha en otroligt bra dag och kolla gärna in den nya bloggen!


Pussar Josephine

Folk har börjar fråga varför jag lever som singel, jo för att jag var tillsammans med en kille i 19 månader. Och de 5 sista månaderna va ett rent helvete. Sedan när det tog slut fick man reda på massa saker och man själv hade gjort massa saker. Slutade med att jag drog upp till arvikafestival hittade en underbar kille där som va otroligt söt, men tog inte hans nummer och fick inge namn på han heller ( ibland är man idiot och glömmer ställa frågor ) då hade jag varit singel i kanske en vecka. Sedan när jag kom hem blev jag tillsammans med en ny kille. Va lika mycket problem där, sms bråk och vadfan allt nu va^^ hahh! Men han va gullig, slutade med att vi va tillsammans-gjorde slut- va på g- gjorde slut- blev tillsammans-gjorde slut och där slutade vi. En vecka senare hittade jag en brud som va helt underbar, men slutade inte så bra det heller, va på g kanske en månad sedan bara poff. Iallafall så tycker jag nog det är rätt skönt att va singel, ( inte för att man kan hålla på med andra - för det gör jag inte ! ) utan för att jag är rätt trasig och behöver läka och kunna ta hand om mig själv innan jag kommer in i ett förhållande. För att de flesta jag pratat med har sagt att de skulle dissa mig om jag skadade mig. Vilket inte är så jävla hippt om man börjat få känslor för någon och den så dissar en för ens beroende.( skulle en kille te mig skära sig skulle jag stanna kvar och hjälpa till, men då måste han vilja ha min hjälp annars skulle jag nog dissa han med ) Tror det är där problemet ligger, folk blir rädda för mig pågrund av att jag skär mig. Kanske för att de vet att skär man snett ett enda litet fel och du kan dö.  Tror även att de känner rätt stor press att ; hon skär sig pågrund av mig. Och sånt, men icke sa nicke,. Jag skulle aldrig skära mig för att jag skulle tro att någon skulle dissa/dumpa mig. För känslor är något man absolut inte kan styra över!

Fly inte problemet, ta tag i det och prata om det istället. Du tjänar mer på det, för på så vis kanske du kan få ha kvar den du älskar mest av allt istället för att dissa den!

Och jag vill personligen ha en som kan se människan som är bakom alla ärr och sår. Bakom all den svarthet jag lever i och ta mig för den jag är. Se mig hel fast jag är trasig och sätta alla bitar på rätt platts som en person, en gång i tiden tog ifrån mig.

Pussar Josephine

Jag vill också kunna känna smärtan och inse att en värld av sår inte är vackert någonstans.
Jag vill också kunna bli sårad och inte bara såra.
Även jag vill bli älsklad och vill älska tillbaka till en annan människa
Jag vill kunna få förtroende för människor i min omgivning

Men mest va allt vill jag bli hel igen.
Slippa vakna upp med nya munnar som dräglar blod
Vakna upp med nya stimm av rosalaxar
Jag vill bara glömma det som en gång hände
den gången då du tog isär mig och glömmde sätta ihop mig igen
den gången jag grät så förtvivlat för att jag sluta tro på mitt liv
jag tappade självrespekten och hoppet om livet.


Jag kämpar och kämpar men verkar inte komma någonstans, det tar stopp på vägen. Allt blir svart och jag går där på vägen ensam.


/ Josephine

Åh, just det


Idag ären bra dag. Jag klarade mig utan mamma att va bland massa människor på stan. Ingen ångest-än. Och gick jätte bra på körskolan/bilskolan ( vad säger man? ) och idag är första gången på en vecka jag vågar mig ut ur huset. Och ska faktiskt iväg till skolan imorgon och tro det eller ej - försöka vara där hela dagen. annars går jag bara 9-13 pågrund av mitt mående ( jag har ingen ork till något ) de senaste dagarna sover jag bara, fattar inte hur man kan bli så trött på att inte göra något. 17 dagar kvar, och jag längtar!
Jag börjar tro att jag fått en vändning i livet, men vågar inte hoppas på för mycket.
Och tror att det blir så nu att jag fixar en till blogg ( att skriva om mina dagar på ) men måste hitta någon som kan fixa min header till den. Sedan startar jag ennu en till blogg.

Jo man kanske skulle göra ett inlägg om skönhets operationer?
jag fattar inte varför man inte vill åldras - för det är en av de naturligaste sakerna som finns ju! Alla åldras vi och vi blir bara äldre och äldre för varje minut och dag som går ( vilket är skrämmande ) för jag tycker faktiskt det är fint att åldras för det visar teckan på mogenhet. Jag tycker det är hemskt att de flesta människor som visas på tvn ska ha gigantiska silikonbröst( även om bröst är snyggt behöver det inte va överdrivet ;) ) och ha fettsugen mage så de ser ut som en barbies kropp. Och ansikterna ser förjävliga ut, förlåt, men vissa kan knappt le för de har så otroligt mycket botox i kinderna och pannan( okej, man kan le även om man ha botox i pannan men ni fattar ;D ). Okej om du är ung och dum och kanske kommer på att fler vill ha en då man ser bra ut ( många unga gillar inte sina utseenden ) men detta visar bara att de gammla inte är kloka heller. För vilken 50+ vill se ut som en 25 åring? jo nästan alla nu för tiden känns det som. Jag tycker man ska va stolt för den man är och stå för den du är - för du är unik! det finns bara en som dig. Men det finns flera som börjar lika varandra just nu, dessa barbie kopior. Jag tror inte du blir lyckligare över att förstöra ditt ansikte, eller jo bara för stunden. Jag tycker att skönhets operationer skulle va för de som kanske har en liten aa kupa ( bh storlek ) och kanske vill ha en b kupa ska få fixa det. Men inga e-f kupor, det ser bara så fejk ut. Samma med de som har enorma öron och inte vill ha det - såklart de ska få ta bort dem eller har stora näsor. Men jag tycker även att man ska få va bekväm i sig själv- vill du operera dig - gör det. Men jag tycker det är tragiskt att man inte kan låta sig själv åldras, för ålderdom är fint - på rätt människa. Och vi alla kommer dit! Du är inte ensam i världen om att åldras.


Ha en bra kväll alla.
Och hoppas allt är bra med er i höstmörkret

Pussar Josephine!

Jag bara älskar personer som säger " jag vet varför du mår dåligt och skär dig, jag vet hur det känns" för det roliga är att det är ett mysterium på varför jag gör som jag gör. Så nästa person som tänker säga så ; kom fram till mig och berätta varför då. Jag vill verkligen inte att folk ska tycka synd om mig - för det är inte synd om mig! Och att någon vet hur det känns - jajo, visst. Vissa kanske gör det, men det är en liiiten mängd som gör det. För har träffat/snackat med max 3 personer som känner igen sig i mig och vi är kopier av varandra. Däremot kan jag känna igen mig i folk, hur de beter sig och hur de uppför sig. Vilket är väldigt underligt. Samma med att jag lätt läser av människor. Jag märker som de ljuger eller låtsas vara någon annan, även om jag träffat personen 2-3 gånger.

Och måste erkänna att jag avskyr människor som hela tiden gnäller över att de mår dåligt och när man frågar varför, får man till svar " hänt en grej, vill inte prata om det" det är väl väldigt liten chans (tycker jag) att man mår dåligt varje dag över att en sak har hänt som man inte vill prata om. Så frågar man " är det samma som igår " och personen svarar "nej" MEN HALLÅ! Snacka om att det händer mycket i den människans liv [ nu säger inte jag att det inte är fel att må dåligt, men ska man klaga kan man väl iallafall säga lite om vad som hänt och inte bara sitta och klaga. För sånt får mig att vilja häfta igen deras käftar ] men tänk på att ni kanske ska berätta om varför ni mår som ni mår (nu vill jag inte att folk ska tro att de ska berätta hela livshistorian, men kan man sitta och klaga kan man lätt berätta om varför )

Hoppas ni haft en otroligt bra helg!

Pussar Josephine

Jag började skriva med en kvinna här om dagen, det började med att jag gick in på hennes blogg och där hittade jag ordet ;misantropisk. Och nyfiken som jag är var jag tvungen att fråga henne vad ordet betyder och om hon kunde ge mig en bra förklaring ( jag förstår inte så mycket och har urdåligt minne nu när jag är lite nere! ) Och jag fick denna fantastika förklaring på just ordet " misantropisk" ; När man är misantrop så hatar man det mänskliga släktet. Inte en person, inte en viss grupp, utan alla. Och man föraktar dom och vill varken prata eller umgås med dom egentligen, sen finns det ju undantag. :Å. Alltså är inte rasister misantropiska,. För er som inte riktigt förstod brudens förklaring till mig så hatar man alla människor ( dock måste man ha en annledning till det och inte bara säga " jag hatar för att" ) Och du hatar inte bara mörkhyade, vita,gula,blå eller oranga utan du hatar alla. Det denna tjej menar med undantag så kan det va att du kanske kan träffas och umgås med max 2 personer. Din mamma, pappa, syskon eller kanske partner. Mer än så är det inte. Jag måste säga att jag älskar ordet misantropisk. Smaka på det själva, det är lixom lätt hanterligt men endå svårt. Jag hade ingen aning från början om vad ordet ens betydde och att det fanns ett ord för sånt! Sedan finns det ordet asocial, det är motsattsen till social ( social gillar du att prata och umgås med folk ) det är asocial jag har blivit nu senaste tiden, jag vill knappt träffa mina föräldrar som jag bor under samma tak med. Jag hatar att snacka ( förut älskade jag det och uttrade mig om allt och hade allmänt kul ) så är det inte längre, visst har jag kul än. Men jag har ytterst svårt att prata. I klassrummet sitter jag helst tyst och bara sitter i mina egna tankar ( men är endå med på lektionerna och lyssnar ) förut kunde jag gå in i duskutioner. Men inte längre. Samma att möta någon på skolgården och prata med den är svårt. För att jag glömmer saker, det är äckligt som tusan. För jag kan typ börja tänka " fan låste jag cykeln " nr jag gått 2 steg ifrån den efter att ha låst den. Och massa sånadär saker, jag glömmer bort nära vänners namn därför döper jag de gärna till " storebror, älskling, babe, gullet och sötboll " för det blir lättare att komma ihåg sånt än själva namnen. Dock tror jag inte det är mitt minne som får folk att börja undra vad som händer med mig utan det är det sociala. Att jag knappt pratar telefon, jag skriver knappt sms längre eller något. Jag vill inte umgås något speciellet. Men detta ska det bli ändrat på. För just nu träffar jag vissa med tvång ( det vill säga att de vänner som känner mig extremt mycket nästan tvingar ut en och man tvingar sig själv och mina föräldar hjälper till att tvinga mig ) Vilket jag är tacksam över! Men snart ska detta få en ändring och jag ska bli den samma som jag en gång i tiden var! För något jag hatar är när vänner, speciellt
Mikaela Aksu ( Storebror ) som jag umgås med extremt mycket med för hon kan snacka och jag bara lyssnar märker att man inte är sig själv. Utan påpekar att det är jobbigt när hon märker att jag inte kan skratta på riktigt eller va mig själv på samma sätt jag en gång kunde. Men är tacksam över att hon endå står kvar på min sida. Du är som en storasyster för mig och jag älskar dig så mycket! Samma med
Andreas Norberg ( peas, storasyster ) som alltid frågar hur man mår och varför jag skadar mig själv. För när nära människor frågar så tar jag inte illa upp. Jag vet att han frågar för att han är rädd om mig och bara vill kunna hjälpa till. Har alltid så fruktansvärt roligt med dig, jag älskar dig!
Sandra Sonesson är samma sak. Som ringer mig då och då och kommer bort och kollar till mig om hur allt går. Under den värsta tiden i 8an va det hon som kom hem till mig och satt med mig i flera timmar och tvättade mina uppskärda kroppsdelar och höll om mig då jag grät. Det är tack vare henne jag lever idag, hon räddade livet på mig flera gånger. Även om hon inte va i rummet just när jag ville dö så fanns hon alltid i mina tankar. Har så underbara minnen med dig, känt varandra i 11 år nu, fattar ni vad lång tid! Jag älskar dig!
Jag har även flera underbara vänner som bryr sig om mig och försöker få mig till skolan.
Jag har klasskompisar som berättar om prov jag missat och hjälper mig snacka med lärarna och ställer upp till mig till 1000%.
Jag har internet "vänner" som smsar eller skriver över msn eller vart det nu är och frågar hur min dag varit och att jag bara kan ringa om det är något.
Jag har underbara nära och kära som säger " vi träffas då DU vill, " vilket får mig att bli ennu en bit hel igen.
Jag har mina underbara släktingar ( kusiner, fastrar, farbor, moster och morföräldrar ) som ställer upp till mig och har koll på mig och försöker det bästa dom kan för att få mig att må bra.
Jag har min älskade lillasyster ( lillis ) som jag haft så otroligt mycket bråk med angående att hon hatar mig pågrund av att jag skär mig ( vilket jag förstår ) jag ska ju va en förebild för henne vilket jag inte blir på detta sett. Men iallafall så har hon äntligen börjat snacka med mig ( hon kollade inte ens åt mitt håll på 1-2 veckors tid ) vilket endå gör mig glad. För jag älskar henne av hela mitt hjärta!
Sedan har jag mina underbara föräldrar som ställer upp och gör allt för att jag ska må bra! ( dock ger de mig ingen kossa men men , hehe ). Åh, detta blev ett långt inlägg! Men jag hoppas att ni alla vet att jag älskar er så fruktansvärt mycket - vissa mer än andra. Ni är guld värda som stöttar mig men endå orkar ha er själva uppe vidytan! Ni är de bästa av de bästa! 

Ha en super trevlig fredags eftermiddag och kväll, ät god mat och njut av livet!

Pussar Josephine

Jag vill inte att världen ska se mig för jag tror inte att de kommer förstå

Helt fel, jag vill att världen ska se mig - för den jag är. Jag vill att världen ska ta mig för den jag är och älska mig för den jag är. Dock tror jag inte att världen kommer förstå sig på mig endå, men jag vet att den försöker. Det gör mig glad att man iallafall försöker även om man inte lyckas. Fast så är det med allt :') Har tänkt göra bloggen mer "personlig" eller vad man ska säga, men vet inte än. För jag känner att jag inte vill ha bloggen som alla andra har den, utan funderar på att göra en till blogg - om min vardag och kampen med mitt självskade beteende. För de som vill läsa om det. Och jag hoppas den kommer gå hem hos folk och att de kan öppna sina hjärtan och förstå vardagen för de som lever som mig. Har börjat få mer och mer besökare på denna blogg vilket är underbart. Helt fantastiskt! Men jag vill ha mer - för jag vill nå ut till människor!

Iallfall för er som vill veta mer om hur det är att som person i sig leva med att behöva skada sig och hur man kan hjälpa dem på bästa sätt kan läsa ; Vingklippt ängel av Berny pålsson
underbar bok och jag känner igen mig i den, dock handlar den även om droger men bortsätt från de som stämmer den in på mig.
Hon har även gjort en dokumäntärfilm ; Berny blue ( för de som inte orkar läsa boken Vingklippt ängel )

Och tack igen de som ställer upp för mig, hjälper mig och försöker de bästa de kan. Det betyder och varje tanke ni lägger ner på mig får mig att bli en smula starkare. Ni är guldvärda [ oavsett om jag känner er eller inte]


Hoppas ni får en otroligt bra kväll och helg [ ska försöka göra något mer blogginlägg i helgen men jag vill veta vad ni vill läsa om! Så komentera här eller på facebook eller på bilddagboken så kan jag göra ett inlägg om något ni undrar eller vill ha reda på hur jag tänker, skulle va kul! ] Och ta hand om er!

Pussar Josephine

sitter i min säng och funderar på vad folk menar med " du kommer aldrig kunna få barn ". För vad jag vet är jag inte steril, jag lider av själdskade beteende... Fast folk verkar veta mer om mig än vad jag vet om mig själv, haha. För det är ju inte så att jag kommer få barn nu eller innom de närmsta månaderna eller året lixom. Och vad jag vet, föder man inte barn med armarna? Fast det kanske är något nytt med som jag missat - totalt! Och bara för att man har ärr över armarna behöver man inte bli en sämre mamma, är faktiskt inte så att jag hade tänkt slå mina barn. Och jag vet att jag kommer bli en lika bra mamma som ni andra kommer bli. För jag tar hand om de som står mig nära. Och folk brukar säga ; Dina barn kommer fråga vad du gjort. Ja, men jag kan inte säga till en 5 åring ; mamma skärde sig med en kniv, testa aldrig det! F*N heller, jag kommer väl säga ; mamma hade en katt som liten, eller något, och när de blir äldre lär de fatta att jag hade det jobbigt. Och visst barn kollar - för att de inte vet vad det är eller kommer ifrån. Vuxna människor vet, men kollar endå. Det är det som är så underligt att man typ går på stan och vuxna nö glor [ de kanske kollar för de tycker jag är en idiot eller tycker synd om mig men i vilket fall ]. Vill man bli en bra mamma så kan man, det gäller att kämpa. Och som sagt - ska inte bli mamma än på ett tag, med tanke på att jag ska till USA om 2 år och jobba med djur [ ja, jag kommer in i landet ]. Och självklart tycker jag synd om mina barn som kommer få se mina ärr, men tycker synd om de människorna nu som försöker hjälpa mig och faktiskt får mig att må bra även om alla inte tror det. Tack alla som bryr sig om mig och tar hand om mig, det värmer ni är guld värda.

Pussar Josephine

Meningen med livet?

Jag har fått den frågan ställd av folk jag inte känner och av folk som står mig närmast hjärtat. Jag har ställt frågan till andra och har aldrig riktigt fått nå bra svar.
Detta börjar störa mig ; Alla har väl ett sett att se meningen med livet på, ellerhur? (:

Jag ser meningen med livet som att ;
Vi föds - lever där emellan - Blir kära - händer saker - skaffar barn - gifter oss - lever livet - dör.
Nu tänker jag ställa frågan till dig som läser detta ;
Hur ser du på meningen med livet?
vad lever du för?
-Djur

-Vänner

-Nära och kära

 

Hur tänker du på detta med livets mening?

Att man föda – lever livet – dör

Eller hur tänker du?

 

Pussar Josephine

har kommit på hur mycket jag äcklas av människor som vill kommentera bilder som "anonyma" och så sitter de och trycker ner människor istället för att stärka dem. Jag va nyss inne på en sida så va det bild på en människa som hade ärr över armarna ( självskade beteende och skärt sig ) och så kommenterar folk " skär upp din halspulsåder istället för armarna om du vill dö", " du vill bara ha uppmärksamhet" , " dö ditt jävla emo" och saker som det. Men ärligt ; VADFAN HÅLLER VI PÅ MED?! Jag tycker det är så vidrigt så det finns inte ord för det.
sedan förstår jag mig inte på människor som säger att  " ärr är inte fina" [ kan förstå viss om jag får en bra förklaring, men jag kanske fattar mer med tanke på att mina sår blir ärr ]
jag hade en otroligt underbar diskution med en brud som faktiskt tyckte att ärr va fint! Fler såna människor tack. Och till er som inte fattar hur ärr kan va fint ; det är ett minne om hur personen har haft det och har en historia bakom sig och ett bevis på att man är stark nog att överleva sin sjukdom! [ vilket jag tycker är fint ! ] Dit jag vill komma är att ; ska du klaga stå för den du är och va inte anonym! Det är bara extremt fegt.

Jag tycker det är fint att stå för den man är oavsett om du står själv eller har en annorlunda stil. jag tycker det är fint att sticka ut ur mängden men endå fint att va en i mängden, jag tycker det är fint att du är dig själv.

Pussar Josephine!

Jag kan inte fatta hur folk kan skada sig själva endast för uppmärksamhetens skull. Fattar ni hur vidrigt detta är? Då kan man snacka om att göra narr av de som verkligen har psykiska problem och tänker jag måste skada mig själv. Felet är också att de som skadar sig för uppmärksamhetens skull kanske får gå till kuratorer för att snacka fast de inte har något att snacka om, då sitter de och tar upp plattser för de som verkligen måste ha hjälpen. Dethär gör mig förbannad och ledsen. Samma med de som springer runt och säger att de har anorexia bara för uppmärksamhetens skull. För ärligt, men märker på en person om den har ät störningar. Hatar de människor som håller på såhär, tänk på vad ni gör och att de faktiskt kan kosta någon annan livet då ni är där på ett samtal och mår bra samtidigt som någon som mår skit dör, tack vare att ni tagit upp en platts - bara för att.

Ta hand om er!

Pussar Josephine

Det är inte fint att va uppskärd, det är inte fint med ärr. Det är fint att va sig själv och stå för den man är. Och varje ärr är en del av människan.

Det är vidrigt att man blir nertryckt på det sättet man blir, att folk kollar snett på en när man lider av en sjukdom. Att leva i ett samhälle där folk stirrar på en för att man glider runt med sår eller ärr är inte det lättaste, det är inte det lättaste att behöva skada sig, och jag tycker det är vidrigt att det finns människor som skadar sig ENDAST för att få uppmärksamhet. Tycker det är vidrigt att folk ser upp på en som skadar sig själv - endast för att den skadar sig- inte för att personen kämpar med att överleva. Hur jävla vidriga kan människor bli? Hur kan man säga till en person som skadar sig att " dina ärr är fina, dina sår är fina " Det får människan att fortsätta ennu mer. Och skär du fel - kan det va kört för dig. Tycker det är dålig stil av folk att stirra ut en och kalla någon emojävel. Som om människan inte redan har det svårt, det är en psykisksjukdom och att folk stirrar sönder gör det inte lättare. Även om de som stirrar tänker " stackars människa som måste skada sig trotts att den är så fin " eller " jag önskar jag kunde göra något ".

Det är vidrigt hur länge man ska behöva få vänta på hjälp. Jag menar ; är du såpass psykisksjuk så du vill ta ditt liv borde du bli inlagd på en gång- och inte få gå hemma där du kan ta ditt liv. Tycker det är vidrigt att folk blir nekade hjälp, att de inte är tillräckligt sjuka. Vilken "frisk" människa vill ta sitt liv - varje dag?

Tycker det är starkt av de människor som stannar hos de som skadar sig och tar hand om dem, hjälper dem och iallafall försöker få dem att må bra. En guldstjärna till er !

Skärpning för fan! Och tänk på vad ni gör och ta hand om era nära och kära - en vacker dag försvinner vi alla

Pussar Josephine